... och så ett inlägg från Cassandra också

Eftersom grabbarna redan hunnit skriva varsitt inlägg så ska jag väl inte vara sämre själv. Jag sitter för tillfället hemma i Norrköping och slänger ett öga på packningen som jag har roat mig med hela dagen. Jag kan väl inte mer än hålla med Nils om packningen, för mig har den varit lite av ett mysterium. Så mycket som skulle kunna behövas, så lite plats. I vilket fall som så känner jag mig nöjd med slutresultatet och nu är det bara hoppas på att jag inte får bakvikt när ryggsäcken väl ska upp på ryggen.

Tåget går om några timmar här från Norrköping till Lund, där jag misstänker att stora delar av gänget redan är på plats och laddar inför avgången tidigt imorgon bitti. Själv är jag otroligt peppad just nu och kan knappt ge mig till tåls. Våren har gått så fruktansvärt fort och det känns som om det var igår som jag tackade ja till platsen som volontär, nyvaken och trötter en söndagsmorgon, för att sen gå och lägga mig igen och vakna upp en timma senare och undra vad tusan jag gett mig in på.

Jag har alltid velat åka som volontär, men precis som någon nämnde här innan har jag bara inte kommit iväg. Det är mycket planering och det är mycket annat man ska hinna med i livet också. Men nu, efter ett år av jobb och med universitetet i sikte under hösten så kändes det som om det var nu eller aldrig. När jag sen av en slump snubblade över Nordjobbs och Tamams pilotprojekt så var det bara att formulera ihop ett CV och hålla tummarna.

Och här sitter jag nu, packad och klar - redo att ge mig av.

so long,

Cassandra Jangbrand

Hej Hej Fabian calling,

vet inte riktigt om jag skriver på Nils profil nu men det gör nog inget.

I alla fall så är jag en av dem som ska åka ner till Albanien med Tamam. Tror det kommer att bli mycket roligt och spännande, och hoppas på fint väder för så mycket dåliga-väder-kläder fick jag inte med i packningen.

Hur fick jag möjligheten till att åka ner till albaninen? Jo, jag svarade helt enkelt på ett mail som kom från nordjobb där de undrade om man ville följa med. Jag skrev ett CV och skickade med det i mailet och någon vecka senare fick jag ett telefonsamtal från Philip Sandberg från Tamam. Det var en ganska underlig känsla efter samtalet när en nyvaken Fabian tackat ja till att följa med på en volontärresa ner till Albanien.

Sedan flöt det på ganska bra. En liten information- och utbildningshelg hölls av Tamam för oss nere i Lund i början av Maj. Då var det riktigt skönt att få komma bort från det snöiga Norrland till det varma och gröna Lund. Med hjälp utav facebook och mail har jag sen kunnat ställa mina frågor och fått information, allt summerat hitintills så har det funkat väldigt bra.

Anledning till att jag sökte var för att jag hade planerat att åka som volontär denna sommar och ha det som ett projektarbete till gymnasiet. Det blev perfekt för mig när jag kunde koppla ihop resan med skolan.

Nu är jag packad och klar och har bara 10 minuter kvar tills bussen går in mot Eskilstuna där jag byter till tåg mot Stockholm för senare tåg mot Arlanda och där ta flyget ner till Malmö. Titta upp flyget igår och fick se att det blir en MD80 som tar mig till Malmö, ser fram emot att få åka i detta omtalade plan. Sedan väntar en bilresa i minibussar ner till Albanien, det här kommer att bli riktigt spännande.

Over and out

Fabian Smith

Nu börjar resan

Det börjar närma sig, den 29:e 06:00 avgår bilarna från Lund med Albanien som mål. 240mil som kortaste väg. För mig så inleds dock resan redan om ca tre timmar då jag betar av första etappen från Umeå till Stockholm. Med Umeå som utgångspunkt motsvarar sträckan Umeå - Lund ca en tredjedel av min totala resesträcka, dvs 120 av 360 mil. Därför bär det av redan två dagar innan avresedatum till en god vän nära Stockholm för övernattning och sedan vidare ner mot Lund på måndag där gänget ska tälta sista natten i Sverige.

Det börjar verkligen närma sig.

Lite om mig och hur jag hamnade här: Jag hade länge funderat på volontärjobb och europa-roadtrip/backpacking men på olika håll. Dock som med så mycket annat är det ibland svårt att komma till skott då suget efter sommarjobbspengar kan bli rätt påtagligt när vårvädret visar sig. Så av en händelse damp det en dag ned ett mail om volontärjobb i Albanien från Nordjobb i inboxen. I och med att jag inte hade hunnit (eller orkat) ta tag i årets sommarjobb vid det laget kändes det som ett ypperligt tillfälle att skicka in en ansökan och hålla tummarna. Och vips!

Efter att jag fått platsen gick allt väldigt fort. Frågorna till Nordjobb och Tamam var många, så pass många att jag undrade om jag inte satte krokben för mig själv när jag skickade femtioelfte mailet till Nordjobb rörande allt från 90-konton till turistvisum. Men som allt för många har sagt tidigare så finns det inga dumma frågor, bara sjukt dryga. Så allt som frågorna besvarades så klarnade bilden så småningom över vad resan skulle innebära.

Med alla planer och funderingar som kretsat kring denna resa sedan innan påsk känns det nästan overkligt att det nu är dags. Sista prylen (förhoppningsvis) är nu lagd i ryggsäcken och det enda som fattas är att slänga på sig skorna och ge sig ut i verkligheten. Vad som skulle följa med i packningen och inte har varit en svår nöt att knäcka. Med tanken på sträckan dit och risken för bilhaveri har det varit nära att många bra-att-ha-prylar fått följa med. Men för att spara plats och för att få med kläder, tält, liggunderlag och sovsäck har dom fått minskats till ett minimum. Det jag verkligen är glad för är att vi åker ner till värmen, på så vis går det att hålla garderoben rätt slimmad.

Det var några tankar från de norra delarna av Sverige. Nu hoppas jag att resan går bra och bjuder på många skratt och goda erfarenheter.

Catch you on the flip side

Nils Roos